Motivatonen är borta. Livet är borta. Tårarna rinner. Sorgen faller. Livs glöden blir svagare och svagare. Hoppet brinner snart ut. Ljuset släcks snart. Mörkret har snart tagit över. Smärtan och deppriesonen... vinner. Minnena tänds. Smärtan känns över allt. Sjukdomen lämnar spår efter sig. Spår som inte går att få bort. Så mycket smärta. Så mycket lidande. Så mycket tårar. Såren går inte att få bort. Jag kämpar. Och jag kämpar. Jag försöker att tvätta bort såren. Men... sjukdomen tog mitt liv. Sjukdomen tog mitt liv. Alla dessa små liven... Alla dessa liven som tyckte det var värt att leva. Varför kunde dem inte få mitt liv? De kunde få mitt liv. Jag kunde få lung och ro i min himel. Eller helvete... Jag vill slippa den här smärtan. Lätta på känslorna. Kunna gråta ut. Kunna få tillbaks livet. Men går det? Hur hittar man tillbaks? Det går inte. Livet kommer aldrig att bli sej likt igen. Såren går inte att tvätta bort, även fast hur mycket jag tvättar och tvättar. Det går inte, även hur mycket jag försöker. Jag vill kunna leva ett liv. Utan oro. Utan ångest. Utan räddslan. Utan deppresionen. Utan såren. Varför kan jag inte bara glömma det? Är det verkligen så svårt att gå vidare? Ja. Men... varför? Varför? Varför blev det jag? Vad gjorde jag? Varför räknades jag i summan av alla de 300 barnen? Vad hände? Varför blev livet såhär? När hittar jag någonsin tillbaks? Minnerna kommer alltid att finnas där. Jag kan inte ändra på det, även hur mycket jag skulle vilja det. Det går inte. Men varför går jag inte bara vidare? Varför, varför, varför? Frågorna är för få... och livs lågan är för liten. Ska livet vara såhär? Kan man leva såhär? Ska jag leva såhär resten av liten? Nej, då tycker jag inte att det är värt att leva... men, jag måste kämpa. Kämpa. Det har jag gjort i hela mitt liv. Jag måste kämpa - tills mitt hjärta slår sitt sista slag. Men jag vill inte kämpa mer. Jag har varit stark resten av mitt liv. Jag vill inte vara stark längre. Jag vill inte. Jag försännar inte det här. Minnena kommer alltid finnas. Sorgen. Deppresionen. Det kommer alltid att finnas där. Smärtan. Oron. Räddslan. Såren går inte att få bort. Men... jag måste kämpa. Jag får inte ge upp. Inte nu! När jag har kommit så långt. Jag får inte förstöra detta. Jag måste kämpa - tills mitt sista andetag. Ibland måste man vara stark. Vissa människor är starka resten av livet. Vissa människor har ett svårt liv. Som mej. Vem sa att livet var lätt, egentligen? Jag vet inte. Men det personen som sa det... har sagt fel. Livet är inte lätt. Alla går igenom svåra perioder i sitt liv. Vissa går igenom mer svårare perioder i sina liv än de flesta. Alla har sitt kors. Alla har tårarna i livet. Vissa människor måste kämpa till det sista - även om de försätter att falla. Jag måste acceptera att jag är en av dem som måste kämpa. Sluta aldrig kämpa. Men... jag är inte ensam. Jag klarar det här. Med hjälp av Guds hjälp. Jag klarar det här. Jag är inte ensam. Jag är inte ensam. Jag kommer kunna le igen. Jag är inte ensam. 

Livet kommer att bli bättre! Livet blir bättre!

Hej, på er och god morgon. Jag vaknade runt 8.40. Men dock klev jag inte upp förssen klockan slog 9.00. Åh, sovmorgon är så himla underbart! Jag skulle vilja ha sovmorgon varje dag (även på vardagar då det är skola). Fast det kanske blir lite svårt, hehe. Det första jag gjorde på morgonen var att göra i ordning en frukost. Frukost... hm, jag har börjat att tappa insperation vad jag skall laga till frukost varje dag nu förtiden. Jag tänkte göra i ordning min nyttiga så kallade "chocklad mouse". Men jag har ätit den så ofta nu förtiden... så jag tröttnar till slut, men ja. Till slut kom jag fram till att det fick bli en blod apelsin och en kopp kaffe till frukost istället. Jag kokade varmt vatten, medans jag skar upp apelsin skalet. Och vad händer då? Jo, sjävklart skall jag spilla apelsin saft från apelsinen på mina pyjmas byxor. Haha, det var väl himla festligt. Inte. Så jag var tvungen att byta till ett par leggins, och lägga de andra byxorna i tvätt korgen efter det, haha. Men frukosten var riktigt god. Jag vet inte varför - men jag älskar att äta frukt till frukost. xD Har ni tänkt på om man särar på ordet frukost... då blir det frukt och ost. :o Den som kanske kom på ordet frukost alltid åt ost till frukost, haha vad vet jag? xD Nej, sämst humor men ah. :P Min frukost (nej, jag åt inte ost till frukost, hihi. Haha, jag måste sluta med det där! 8c) var faktist jätte god. Men vad händer när jag dricker mitt kaffe då? Jo, självklart skall jag spilla kaffet... på mina leggins. Igen! Haha, så jag var tvungen att göra om det. Jag bytte om till ett annat par leggins, och la de andra legginsarna (är det äns ett ord?) i tvätt korgen. Nu behöver ingen i min familj oroa sig över att det inte finns lite med tvätt i tvätt korgen i alla fall, tehehe. xD Jepp. Frukosten slutade på 200 kalorier. 100 kalorier för blod apelsinen, och 100 kalorier för kaffet. Okej, egentligen innehåller kaffe (eller ja, det beror på vad det är för kaffe.) 2 kalorier, och 1 dl mjölk 0,5 % fett innehåller 40 kalorier. Så egentligen innehöll kaffet 42 kalorier, men ah... men enligt vågen räknar jag mina kalorier rätt. Jag hade inte gått upp ett ända gram, eller varken gått ner ett ända gram idag när jag vägde mig. Så ja, jag får väl lyssna på vågen? xD Men ja, inte speciellt intressant, men men. Jag har mycket saker att göra idag. Dagen planer är att: Städa mitt rum, göra klart min Svampbob fyrkant byrå (hehe, hoppas), läsa 100 sidor i en bok... och sedan gå till sjukhuset. Sjukhuset? Nej! Magnet kamera? Nej, ännu värre. Jag vill inte. Men måste. Tänk. Jag kommer ligga fast spänd i en obekväm maskin, i kanske en timme eller mer. Jag kommer höra sussande ljud hit och dit. Jag kommer att känna mig ensamts i världen... åh, bara tanken av magnet kameran får mig att ryssa. :/ Men ja, jag får väl bara bita i det sura äpplet (okej, nu har jag ju inget surt äpple. Men ja, det är ett ord språk. xD) och hålla ut. Det kommer i alla fall kännas jätte skönt när det är över. Det vet jag! Hur mår jag då, rent pystiskt och fystiskt? Pysitiskt är det jätte bra. Faktist. Och det är bara posetivt, så det är jag jätte glad över! :) Fystiskt? Nja, då är det väl lite sådär. Var jätte trött nu på morgonen och hade lite huvudvärk. Men nu är det borta, så jag mår bra. Hur mår ni? Vad har ni för planer inför idag, hehe? ^^ Kram. c: Ha en bra dag! Och vet ni... Jag har namns dag idag! Om man översätter mitt namn på svenska blir det Maria! Jag är döpt efter filiepinska Santa Maria! <3

Tänk... jag skall ligga i den här maskinen. I en timme... eller kanske mer, jösses! Det kommer vara jätte trångt. Jag kommer känna mig jätte ensam. Jag kommer bli deprimerad. Jag kommer få ångest och panik när jag är i den. Jag kommer ha någon konstig obekväm sak runt mitt huvud. Jag kommer att höra en massa obehaliga höga ljud hit och dit. Jag kommer att ligga i en obehalig posion. Nej! Jag vill inte... men jag måste. Det är inte allt man vill här i livet, men vissa saker måste man göra. Tyvär. Men jag skall göra denna röntgen (och en ultra ljuds undersökning) i hela 5 år (med mellan rum)... och kanske till och med mer. Livet är verkligen inte rättvisst... men jag måste hålla ut! Jag måste göra dessa röntgen undersökningar för att Barn Onkolgen efter varje provsvar skall säga -"Grattis, du är helt frisk! Inga tumörer här inte!" Sedan sitter jag där efter 5 år... jag kommer att vara frisk förklarad. -"Grattis, du är helt frisk! Du är frisk förklarad nu, och du har inte fått återfall en ännda gång! Grattis, ännu en gång!!" Jag längtar tills den dagen. Amen, på att jag aldrig får återfall!! :)

Hej, på er. Vad länge sedan det känns sist som jag bloggade. Men ja, jag har varken haft insperationen eller orken att lägga ner tid på ett blogg inlägg. Jag har skrivit lite blogg inlägg, men ett blev för långt. Och de andra blogg inläggen har jag bara inte publicerat och raderat för jag är inte nöjd med dem två inläggen. Jepp. Jag ville bara uppdatera lite och skriva ett snabbt inlägg nu, så ni vet att allt är bra. Hur är livet annas då med mig? Jo, det rullar på. Dieten går jätte bra, jag äter mitt daliga intag på 2000 kalorier, och jag är frisk och lever. Dagarna består mest av läsning, sitta vid datorn, titta på tv och bara ta det allmänt lungt. Känner mig riktigt trött idag. Tror jag håller på att börja bli förskyld? Haha, bra start på lovets första dag. Inte. Men nu är det åtminstonde bättre. Dock har jag lite huvudvärk, men jag överlever. Jag var hos min husläkare förra veckan. Och där berättade jag om min uppblåsta mage, och sedan har jag ju även huvudvärk si så där varje dag. Han sa att jag skall göra om ett Laktos test nästa vecka (Den här veckan. Ojojoj!) och se om det blir bättre med den uppblåsta magen. Och sedan la han även till att magen och huvudet kan ha en koppling med varandra. Hur exakt det kan komma sig vet jag inte. Men han är doktor och kan sånt - så jag litar på honom. Yes. Har inga planer inför dagen. Bara att läsa galet mycket, minst 100 sidor varje dag. Det funkar jätte bra. Jag älskar verkligen att läsa! :D Känns toppen. Men dock en sak som är ett stort minus i kanten att jag inte orkar skriva längre. Det är inte kul. Jag har varken insperationen och orken att skriva. Hjälp! Varför är det såhär? Jag vill inte förlora min talang för skrivandet. Äsh, skirva är nog änndå inget för mig... men vad säger du människa, är du galen? Ja, det är jag. Men man kanske inte alltid har varken insperationen eller orken till att skriva jätte bra hela tiden. Dagarna är rätt sega för mig. Jag är väldigt trött. Vad det kan bero på har jag ingen aning. Ibland är man trött. Så är det. Men jag vet inte riktigt vad jag vill komma med i detta blogg inlägget. Jag vill mest bara skriva lite så ni vet att allt är bra och sådär. Jag kommer nog även ha en blog paus en ett tag. Hur långt jag kommer ha det? Nej, den frågan kan jag tyvär inte svara på. För det vet jag inte. Vem vet? Jag kanske är jätte pigg och glad imorgon. Så kanske är allt som vanligt igen - och så börjar jag blogga igen som förut? Om det bara vore så enkelt... men ja, man kan ju alltid drömma och önska. Visst? Visst. Denna texten blev väl ganska okej. Men det ploppar säkert upp något (eller några) blogg inlägg under veckan. Jepp, det var väl allt. Hoppas ni mår bra! Hur är det mer annas då? Kramar.

Elli (IP 213.66.46.144)2012-02-26 20:10 Allmänt.

Svar: Har du skaffat facebook nu? :D Jag heter i alla fall Emma Jackson på facebook. Dock, är det inte mitt riktiga namn... men jag kommer ändra det tillbaks igen (till mitt riktiga namn) när vi är kompisar där. :)

Och sen vill jag även tacka Deqa (har du märkt att jag stavar ditt namn med Q nu, och inte P? xD) och Eve för era fina kommentarer. Det värmer verkligen! :)

Såhär ser min profilbild ut på Facebook... om någon undrar :3